Be sin granne om mycket
När man som vi i vår familj bor i ett villaområde där vår gata är fyllt av trädgårdar. Då är det självklara att var och en sköter om sin lilla bit efter sitt egna behov, behag och intresse. Något man brukar hjälpa varandra med är att se över varnadras hus från ovälkomna tjuvar under den tid de är på semester. En gärning god som någon. Nu har jag en idé om att be en av mina kära grannar att sköta vår trädgård när vi är iväg på vår årliga semetster.
Klippa gräset, vattna eventuella blommor och hålla rent på altanen från den fågelskit som brukar samlas där. Denna vädjan i sig är nog inte speciellt bra för det är kanske att gå för lång, men jag gillar idén och får jag bara klartecken från frugan ämnar jag göra ett försök. Den aktuella grannen som jag tänker be om denna hjälp har under åren redan ställt upp med både redskap jag saknat och hjälpt till med att ställa ordning annat som jag behövt hjälp med och vi har till exempel delat på att klippa den häck som skiljer oss åt varsitt år, något som har fungerat hittills.
Frågan är hur han ställer sig till detta lite mer utmanande önskemål. Själv hoppas jag på ett positivt svar bara jag får klartecken från en i familjen som fortfarande är väldigt tveksam.
Rhododendron
Ett av alla svåra ord i den flora vi har av blomsternamn är Rhododendron en av de allra värsta. (Jag var tvungen att slå upp det för att vara säker på att jag stavade rätt) Nu har frugan fått för sig att vi ska sätta den i vår trädgård där den tidigare kaninburen stod.
En lagom plats för att fylla ut de utrymme som nu blev ledigt. Den info jag fick av henne var att den finns både som buske och som träd, fast jag har aldrig sett ett Rododendronträd. Nu innan den riktiga försommaren vill hon plantera en buske av denna sortern.
En slö och långsam växt som det kommer ta evigheter innan vi ser något påtagligt av den och frågan är när den har vuxit sig tillräckligt stor, då är det väl dags för oss att flytta till något mindre när våra döttrar sedan länge hittat eget boende.
Storlek, färg och blomning. Den skiljer sig åt och förhoppningsvis väljer hon någon som inte tar 12 år att växa en decimeter. Sist men inte minst fick jag också veta att den ska växa i lätt skugga och pH värdet i jorden borde ligga runt 4,5 men hur man mäter det hade inte ens min kära fru en susning om.
Att hon bara orkar
Jag blev sist kvar runt vårt frukostbord och när jag plockat ner det sista in i vår diskmaskin tittade jag ut genom fönstret. I ett långt förkläde såg jag henne redan igång på där i trädgården nu när våren har börjat nalkas.
Dessa ogräs som jag vet hur mycket hon hatar och de var de som blivit kvar i jord innan snön kom som försvann först. Sedan fortsatte hon att ta bit för bit och på vissa delar fick hon ta fram krattan för att få bort en del löv som jag hade slarvat med när jag krattade all den löv som faller ner på vår trädgård under oktober varje år. Mållös av beundran gick hon omkring och pyntade och man såg hur hon ägde marken och kände en sorts frihet att kunna styra och ställa precis som hon ville.
Att jobba som hon gör med denna trädgård är ofta både krävande och jobbigt och då gå ut en söndagsmorgon klockan kvart i nio det imponerar och min enda tanke är att hon bara orkar. Slitstark och trägen vill hon att de ska se fint ut när den riktiga värmen och våren kommer i april och detta gör hon nu för att vara så förberedd som möjligt.
Detta eviga trädgårdsarbete.
Ofta får jag känslan att man aldrig räcker till när det gäller att hålla ordning på sin trädgård. Blommor som ska vattnas, gräs som ska klippas, buskar som ska se snygga ut, rabatter som ska rensas från allt skit. Mycket av detta sköter frugan, men det är ofta man inte kan tillgodose hennes behov i denna frågan och hon har ofta synpunkter på detaljer som vi måste bli bättre på och många av de mer tyngre jobben som att klippa gräset och lyfta tungt det faller på min lott. En trädgårdsmästare hade aldrig varit fel att ha som granne eller någon som kunde hjälpa till och underlätta för detta ibland både tunga och krävande jobb. Mina försök eller påpekande kring HUR vi ska sköta den, det är ingen idé för där har jag inget att säga till om och under åren har jag lärt mig att det är bara lyda och göra som hon säger. Förhoppningvis kan jag tillgodose hennes andra mer personliga behov på mer tillfredsställande sätt för när det gäller trädgårdsarbetet blir hon sällan nöjd och frågan är om det överhuvudtaget kan bli någon mer markant bättring där i framtiden själv är jag väldigt tveksam.
Tagit mycket stryk
Efter den kalla och snörika vintern syns det att vår kära trädgård har blivit hårt ansatt. Busken på framsidan nära entrédörren är nu så sen att vi måste gräva upp den när den sista snö har smält. Som tur är har vårt nya staket som vi satte förra sommaren klarat sig utan att ha blivit skev eller skör. Däremot är alla möjligheter till nya växter som tidigare fanns längs den ena kortsidan där vår parabol sitter uppe i taket så gått som obrukbar på grund av marken som mest har blivit full mossa precis som den mossa som fanns under och längs med vår häck intill vår vänstra granne och som nu inte längre kan användas för blomsterbruk. Baksidan av vårt garage en yta vi tyvärr inte har sköt som önskat, där har trät murknat intill förrådsdörren och som vi måste bryta upp innan det börjar lukta illa om det fula träet. Under vår altan märker jag också att det samlats saker som jag inte önskat, men åla omkring på mage och försöka få ut allt är inte relevant. Däremot har vår altan inte tagit så mycket stryk som jag räknat med och taket höll den här vintern också. Däremot är det väldigt mycket som har tagit stryk i vår kära trädgård.